Vad är deras problem?
Jag kan förstå att dom tyckte att det var jätte roligt i början och kalla mig kortare än en dvärg och kommentera min längd. Men varje dag, är det ens nödvändigt? Att dom inte själva tröttnar på det, så ofta som dom kommenterar det? Ska jag börja tjata på deras jävla brister så får dom se hur roligt det är? Lixom hur många gånger ska jag behöva säga till? Och ser det ut som att jag kan göra något åt saken kanske. Jag menar KOM IGEN, SÅ ROLIGT ÄR DET INTE!!!!!!!!!
Alltså Fredrica. För det första så går vi inte i lågstadiet längre så om du har någonting att säga så kan du komma till mig och säga det i mitt ansikte istället för att göra ett inlägg på din blogg. Jag tycker inte det är okej! Nu säger jag bara det jag tycker och jag påpekar inte din längd varje dag. Om du nu har blivit ledsen så ber jag så hemskt mycket om ursäkt för det. Det har inte varit min avsikt på något sätt att såra dig. Men att säga att du inte påpekar mina brister så är det faktiskt en lögn och det vet du mycket väl. Så mycket som du påpekade mitt hår när det vart fläckar. Jag sa till dig klart och tydlig att jag inte tyckte det va kul men du hånskrattade åt mig VARJE dag! Och jag tycker det verkar som om att du känt såhär ett bra tag. Varför har du inte haft modet att komma och säga någonting, för jag har aldrig uppfattat det som att du tagit illa upp? om jag nu är din vän borde du kunna göra det tycker du inte?
Vad jag kan komma ihåg, så tog jag myclket väl upp det dagen efter. Om jag känner att jag vil ta ut mina känslor på en blogg, så är väl det endå min ensak och inte din. Jag påpekade ditt hår som du kunde göra någonting åt, kan jag göra det med min längd kanske? och att jag påpekar dina brister är väl endå att ta i, jag tog upp PLuppen flera gånger för att du inte ens trodde på mig, den senaste tiden har jag inte gjort det. Okej du säger inte det varje dag, men mer eller mindre.... Ja jag har känt så ett tag nu, men jag trodde att ni fattade att det inte ens var roligt, det är ju fan ganska uppenbart, eller? Det är inte bara därför jag känt så, du blir mer och mer kompis med josefin och både du och jag vet att du inte är likadan mot mig som du var förut...
och vi som inte går på lägstadiet. Ni måste ju endå kunna ta att jag säger ifrån utan att bli arga och tycka att jag är löjlig och försöka skylla det på mig, eller?
Jag kan inte säga att det du känner är fel. Allt jag kan säga är att jag aldrig någonsin menat att såra dig, för det är ren sanning. Men sen finns det också olika sätt att se på saken. Men vart fan kommer Josefin in i bilden? Det har ingenting med den här saken att göra. Bara för att jag inte umgås med dig hela tiden betyder inte det att du är mindre viktig för mig. Men jag tänker inte ta allt det här nu. Om det här stör dig så mycket att jag umgås med Josefin så kan du ta och prata med mig i skolan på måndag eller ringa.
